Ja, alltså när ska jag egentligen få tag i ett jobb? Kommer jag verkligen göra de inom den närmsta framtiden?

Jag har sökt och sökt och sökt och sökt utan framgång i långt över en månad nu, så otroligt många ställen jag varit på.

Skulle jag sätta mig ner och kolla igenom alla lappar med nummer som jag ringt skulle jag antagligen till slut deppa ihop. Jag vill absolut inte veta hur många ställen jag har ringt, måste vara över 100 st i alla fall, minst, och det är då inte bra för självkänslan!

Jag kan inte riktigt förstå mig på min ständiga otur, vart kommer den ifrån? När ska det äntligen ge med sig?!

Jag försöker hela tiden förtränga den gnagande känslan av oro som infinner sig på grund av att jag inte hittar något jobb. Men i längden så hjälper det ju inte, till slut sitter man här och grubblar, känner sig lite smådeppig..


Mamma sa till mig för någon vecka sedan att hon tycker det är modigt gjort av mig att ringa runt och åka till olika ställen och fråga om jobb som jag gjort, det skulle hon inte vågat när hon var i min ålder sa hon..
Idag sa min pappa att han var imponerad av hur mycket jag verkligen ligger i och försöker för att få ett jobb, så gjorde inte han när han var i min ålder sa han..

Tyvärr så hjälper de orden inte alls, jag grubblar ju ändå lika mycket, känner mig inte direkt nöjd över mina prestationer! Jag har ju fortfarande inget jobb, eller hur?

Men jag kan ju faktiskt inte förstå själv hur jag vågat? Jag brukar vara så nervös över sånt, att ringa människor jag aldrig träffat förr alltså. Men nu har jag ringt så mycket att jag blivit imun tror jag, allt bara går på av sig själv nu, jag har inte tid och ork att bli nervös över det längre!

Och det är så otroligt tajt om tid nu att bara tanken på det får magen att vända sig ut och in, så känns det i alla fall.

Oj vad jag låter negativ nu haha, men man kan ju inte vara positiv alla gånger eller hur?
Man får faktiskt vara negativ ibland, om det så är kl 03.31 på natten som det råkar vara nu :)

Ja, jag hade ju tänkt lägga mig i skaplig tid ikväll igen, sånt glömde ju jag bort för ovanlighetens skull. Men jag har inga tider att passa, så då var det ju sak samma.

Jag vill  hälsa på Helene nuuu! Fan, det skulle kännas bra, kanske man kunde slappna av lite. Typiskt att man ska bo sisådär 37 mil bort :/  Men ordnar jag körkortet så kan jag ju dra ner när jag känner för det, och när det passar för Helene då såklart :)  

Pratade med körskolan idag, tänk att min otur aldrig sviker, dom hade fullbokat resten av Oktober och första och andra November.. Jag har ju uppkörningen den 3 November. Dom sa att dom skulle försöka lösa de och skulle ringa mig på Måndag, får se hur detta går då.  Annars får jag träna på det jag kuggade på med mamma, kan ju funka det också!  


Även så kan jag ju berätta att jag klippte håret i onsdags, och tonade det. Det blev ju ganska mörkt, men det duger. Sen vart klippningen bra, är lite osäker på luggen bara, kanske en liten liten aning för kort och rak, men fan den växer ut. Det löser sig :)


Nej nu är det bäst jag slutar att skriva. Jag får sätta mig ner och komma på ett sätta att peppa mig själv lite, jag tänker då inte ge upp, nej jag är på tok för envis för de! :) Imorgon ska jag vara taggad för fler jobbsök.
Woohooo!


Hejda! 

Godnatt... Igen! :)



I don't wanna wait no more!!! 



okej, kameran på min telefon är otroligt dålig. Men detta är min nya frisyr.
Ostylat är det också :)