Smulan - I miss you.

Lilla Smulepulan.. Gud vad tomt det är utan henne, jag saknar henne. Ibland kan det hända att man glömmer att hon inte finns här längre..
Var på djurmagazinet för någon vecka sedan, fick syn på hundgodiset och tänkte då att jag kunde köpa med något till Smulan när jag kom på mig själv.. Då blev jag sorgsen..
Det är snart en månad sen hon försvann.. Men det är över en månad sedan jag såg henne för sista gången..

Måndagen den 25 augusti pussade jag smulan på huvudet och gav henne en kram innan jag åkte med mamma in till tågstationen för att ta tåget till Helene.
Jag tänkte då att de här kan vara sista gången jag ser henne, någonsin. Smulan hade inte mått lika bra på sistone, helt plötsligt var hon väldigt gammal och stel, ingen hängde riktigt med händelseförloppet.. Och pappa sa: Det att ja det kan hända att vi får avliva smulan när du är i Turkiet..

På onsdagen 27 augusti tog jag, Helene och Camilla flyget till Turkiet.

Lördagen skrev jag till mamma och frågade hur alla djuren hemma mådde, jag tänkte på speciellt på Smulan eftersom hon inte längre var den hon varit.. Mamma skrev att det var bra med henne, hon mådde bra förutom att hon var lite trött ibland.. Hon fick medicin och blev lite trött av den. Då kände jag mig lugn och tänkte inte mer på det..

Onsdagen 3 September var dagen då vi skulle sätta oss på planet som gick från Turkiet.. Kändes vemodigt men skönt samtidigt eftersom man hade haft lite hemlängtan då och då under veckan.. Helene fick dåliga nyheter hemifrån, hennes mormor hade dött :( så vi åkte hem till henne istället för att ta tåget från Arlanda till Östersund som vi egentligen skulle gjort..

Torsdagen 4 september åkte vi med Helenes pappa hem till mig, ca 4-5 timmars bilresa.. I bilen slås jag av en tanke, tänk om smulan inte lever längre, men lika snabbt kom jag på att mamma då skulle ha berättat de..

Väl hemma får jag höra av mamma att smulan avlivades den dagen.. runt kl 16 fick dom ta bort henne för att hon inte alls mådde bra, hon hade väldigt ont.. Vi kom hem sent på kvällen, mellan kl. 21-23 minns inte exakt. Om vi tagit tåget hade jag och Helene varit hemma runt kl. 15..

Jag funderar på det där, på ett sätt är jag frustrerad över att jag kunde ha varit hemma i tid, då innan smulan avlivades samtidigt som jag är lättad över att slippa se henne död.. Det var nog meningen att jag inte skulle vara där då..

Men det tog hårt, blev väldigt ledsen, hon blev 11 år gammal, vi hade henne i 11 år. Hon var född här också, i det här huset..
Nu kanske vissa tänker "men de är ju bara en hund", men det är det inte, hon var en familjemedlem för oss!


Att komma hem till en massa sorg efter en sån härlig vecka var verkligen en kalldusch av verkligheten..


Men det är inget jag kan göra åt, The life goes on... 




Nu ska jag nog gå och duscha tror jag! Kanske jag skriver något mer senare.. 

Och förresten, håll tummarna för mig imorgon och mitt jobbsök :)

Hejda..


I don't wanna wait no more!

















                                                                     Bilder på Smulan vid Rosenbusken :)

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0