Känslor är fan lite skrämmande tycker jag.
Det känns farligt att bara släppa efter och tänka,"fan va bra det känns, det är nästan för bra för att vara sant". För då blir det verkligen som plattfall när det går utför, man blir helt oförberedd. Not cool.

Känslor, vill inte ha dom, men dom växer ändå. Försöker förtränga dom, men dom finns där ändå.
Känslor är verkligen en balansgång mellan helt underbart och total pain in the ass.



Skulle bara vilja kramas nu!! Kunna lägga mig brevid "honom" i sängen som sedan bara håller om mig. Kunna ligga vaken och höra andningen från "honom" och veta att jag är inte är ensam. Det är mysigt som fan de!


MEN, jag får snart gå å lägga mig ensam i min lilla säng. Och kramas, ja det får jag göra med kudden.. Men well, sånt man får ta i guess.. 

Ibland känner man sig väldigt ensam, mindre kul när det händer..

Well, som man säger, Sånt é livet...

Tänker som låten:

I want you to want me
I need you to need me
I'd love you to love me
And I'm begging you to beg me..

Den e bra btw!


Nu ska jag se en film tror ja. Orkar inte skriva nå mer och har idétorka efter detta..

Puss hej!